Sekelskifteshus - Uppvärmning och ventilation

Vad kännetecknar sekelskifteshus?

Runt sekelskiftet uppstod villaområden för arbetarklassen utanför städerna och egnahemsrörelsen startade. Kostnaden var hög och många hade inte råd. Snart började även rikare samhällsklasser att flytta ut från stan och även lyxiga villaområden växte fram, exempelvis Djursholm i Stockholm.

Sekelskifteshusen präglas av snickarglädje. De byggdes med traditionellt hantverkskunnande, men industrierna hade tagit över träproduktionen med resultatet att paneler och figursågat blev förhållandevis billigt och superpopulärt. Början av det nya seklet präglades av jugend och nationalromantik. Man ville ha en ny start och tog avstånd från det som varit populärt på 1800-talet och industrialismen, samtidigt som man vurmade för det gamla bondesamhället. Det blev populärt med hantverk, ljus inredning och allt större fönster, jämfört med slutet av 1800-talet då det skulle vara mörkt, murrigt och belamrat inne.

På 1890-talet var det vanligt med omväxlande stående och liggande panel på fasaden. Putsade fasader med detaljer i trä blev populärt i början av 1900-talet och på 1910-talet blev det inne med mörka fasader av locklistpanel eller tegel. Liggande spontad panel var vanligt förekommande under hela perioden.

1. Sekelskifteshuset värmdes av kakelugnar, men idag är det vanligt att det finns ett vattenburet uppvärmningssystem i huset. 
2. Vinden skyddades förr i tiden från fuktproblem tack vare spillvärme från skorstenen. Idag är fuktproblem vanligt, om man inte längre eldar i samma utsträckning. Tänk också på att taket behöver skötas.
3. Sekelskifteshusets självdragsventilation fungerade ofta bra förr, när husets konstruktion bidrog till ett tillräckligt luftombyte genom eldning och sämre isolering. Dagens renoveringar har försämrat ventilationen, som ofta behöver kompletteras med ventiler eller mekanisk frånluft.
4. Om det finns ett vattenburet värmesystem i huset kombineras detta ofta med tappvarmvatten.
5. Källare förekommer ofta i sekelskifteshus. En fuktig källare är ett vanligt förekommande problem som uppstått i och med att källaren används som boyta idag. Även sekelskifteshus med torpargrund behöver vara uppmärksamma på fuktproblem till följ av liknande renoveringar.

Uppvärmning och energi runt sekelskiftet

Sekelskifteshuset värmdes från början av kakelugnar. Idag blir vi överlyckliga om det finns en kakelugn i huset, men när man är beroende av den som uppvärmningskälla, är det en hel del jobb med att hugga ved och underhålla eldar i flera olika rum. Det tar tid innan en kall kakelugn avger värme, men värmen håller länge. Vedspisen hade vid den här tiden en självklart plats i köket.

Idag är det vanligt att sekelskifteshuset har ett vattenburet uppvärmningssystem och man kan därför relativt fritt välja värmekälla, som vanligtvis även värmer husets tappvatten. Vilken värmekälla som finns installerad beror i stor utsträckning på vid vilken tid värmekällan senast byttes ut. Vedpannor, oljepannor, pelletspannor och värmepumpar har varit populära i olika tidsperioder. Idag väljer de flesta en luft-vattenvärmepump eller bergvärmepump.

När uppvärmningen förändras är det viktigt att komma ihåg ventilationen (se nedan). Dessutom kan pannrummet behöva uppvärmning, om det inte längre får spillvärme från pannan. Detta är lätt ordnat och på så vis undviker man dyra fuktproblem. Även vind och grund kan få problem om de inte längre får spillvärme från eldningen.

Tänk också på att elsystemet kan behövas ses över i 20-talshuset, beroende på när detta gjordes senast.

Läs mer:

• Mer om uppvärmning av hus
• Energieffektiv uppvärmning med värmepump

Fukt i sekelskifteshus

Fuktproblem i sekelskifteshus beror sällan på några ursprungliga konstruktionsfel, utan på bristande underhåll eller ogenomtänkta renoveringar, där minskad ventilation är en bieffekt (se nedan).

Källare eller torpargrund funkade bra från början

Runt sekelskiftet blev det allt vanligare med källare under huset och på 1910-talet var källaren standard. Husen byggdes ofta i sluttningar och hade en hög grund/källare i huggen natursten eller betongsten framåt slutet av perioden. Utsidan var ofta putsad. Källaren var inte avsedd som boyta och det var därför inga större problem om där var fuktigt. Har du ett sekelskifteshus bör du göra om dräneringen med jämna mellanrum och säkerställa att källaren har tillräcklig ventilation, för att undvika problem med fukt. Det kan också vara aktuellt att se över uppvärmningen, särskilt om du vill använda källaren för förvaring eller boyta.

Torpargrund förekommer också under den här perioden, särskilt i slutet av 1800-talet och här är det vanligt med fuktproblem, om grunden inte längre får spillvärme från murstocken. En avfuktare tar hand om problemet och du bör absolut ha marktäckning, så du slipper markfukt.

Vinden fick spillvärme från eldningen

Uppe på huset fanns brutna tak eller sadeltak i material såsom spån, tegel, skiffer, röd eller grön plåt. Taken var ofta branta och det var vanligt med takkupor. Spillvärme från skorstenen skyddade vinden mot fuktproblem. Taket måste läggas om med jämna mellanrum, för att undvika läckage. Vinden kan även få problem med fukt om luft läcker inifrån boytan. Det finns smarta avfuktare för vinden, som ger ett gott skydd.

Annan användning av vatten

Möjligtvis hade sekelskiftesvillan rinnande vatten, och de allra lyxigaste villorna på den tiden hade faktiskt badrum. Rinnande vatten och badrum har sedan dess installerats i de flesta sekelskifteshus, men det är viktigt att komma ihåg att huset ursprungligen inte konstruerades för den användning av vatten vi ser idag. Ventilationen måste ha hängt med i förändringarna – se nedan. Glöm inte heller att husets balans kan rubbas om det äldre paret, som duschade en gång i veckan, byts ut mot en småbarnsfamilj eller flera långduschande tonåringar.

Läs mer:

• Om fukt och avfuktning
• Avfuktare för effektivt fuktskydd

Sekelskiftets ventilation

I sekelskifteshuset fanns självklart självdragsventilation. Flera delar av husets konstruktion bidrog till att hålla självdragsventilationen igång, såsom uppvärmning genom eldning, sämre isolering och de klassiska gamla spröjsade fönstren som släppte igenom en hel del luft. När sekelskifteshuset sedan renoverats i omgångar har detta påverkat ventilationen. Byte av värmekälla, tilläggsisolering och nya välisolerade fönster minskar ventilationen, vilket kan leda till problem med fukt, mögel och röta. Fundera alltid över hur renoveringar påverkar husets ventilation och vidta eventuella åtgärder. Det är relativt enkelt att installera nya friskluftsventiler och även en frånluftsfläkt, om detta skulle behövas och på så vis slippa onödiga och dyra problem.

I ett hus som är över hundra år gammalt, kan det dyka upp alla möjliga material, som man slutat använda på grund utav att de är farliga. Det kan exempelvis röra sig om asbest, PCB eller kanske radonhaltig blåbetong. Med en god ventilation blir konsekvenserna av skadliga material mindre, även om det bästa naturligtvis är att göra sig av med dem.

Läs mer:

• Mer om ventilation
• Farliga ämnen i hus
• Ventiler, fläktar och avfuktare för bra inomhusklimat